Alla inlägg av falbygden.nu

Släktresan 2024

Så åker vi på resan vår

Och just nu solen högt på himlen står

Oj där gick en struts. Ja det var ju

En strutsbonde som sökte en fru

Efter Göteborg var det gott med fika

Ännu inget regn och solen skiner lika

Turen står oss bi även denna gång

Kanske skulle man sjunga en sommarsång

Hos Bräutigams i Fjärås vi mycket godis fick smaka

Så att mätt man gick tillbaka

Ut till bussen som tog oss blott

En liten bit till Tjolöholms slott

Oj, vad stort och många rum det var

Alla trappor musten av mig tar

Traditionell stil men också modernt

Använt sig av all teknik som då var känt

När där under tak vi var det small

Regn och åska och mången knall

Sedan vi åker för att middagsmat

Få serverad på fina fat

Skårs Gård lagat mat så god och bra

Många vill mera på tallriken ha

Mätta och belåtna i bussen vi tar sats

Och åker till Grimetons kända plats

Oj vad skickliga dom var förr

Öppnade till hela världen en dörr

Men utvecklingen gick så fort

Och man kunde öppna en ny port

Nu tycker vi tekniken är kass

Men då var det till världen ett pass

Nu kan vi prata i mobil med avlägsna länder

Med en liten apparat i våra händer

Så åker vi hem till Falbygden åter

Och ingen för regnet gråter

Det kom ju när vi var under tak

Så vi ej blev blöta på huvud eller bak

Tack igen för en härlig dag

Resekommite och chaufför vårt tack emottag

Hoppas vi ses igen nästa år

Om vi hälsan behålla får

Skrivet av Ingrid E Johansson

Minnesord INGRID JOHANSSON

Ingrid föddes i Lillegården, Hudene Slutarp den 3:e maj 1933. Familjen på det lilla jordbruket var inte så stor, mamma Ellen som arbetade extra på syfabrik i Slutarp, pappa Helmer som även körde mjölkbil och storebror Ingvar. Eftersom Ingrid varit en hängiven släktforskare, har hon skrivit en ingående berättelse om sig själv i sitt släktforskarprogram. Här finns en riklig mängd gamla minnen och betraktelser, av vilka några kan passa bra att dela med sig av här.

Hennes första minne är från ett fruktansvärt åskoväder. Barnen vågade inte stanna hemma när föräldrarna skulle ned till mossen för att mjölka korna, men för att slippa se alla blixtar gömde de sig under ett täcke på ängen. Kanske är denna otäcka upplevelse orsaken till att Ingrid under resten av livet hade stor respekt för åskan. Hon steg alltid upp ur sängen och satte sig vid köksbordet om det började mullra nattetid. Man skulle vara beredd ifall det slog ned. Ett annat starkt minne var när pappa Helmer blev inkallad till det militära i all hast. När Ingrid kom hem från skolan stod mamma Ellen på trappan med tårar i ögonen. Pappa hade inte hunnit säga hej då till barnen. Ingrid minns att kriget var otäckt nära, det pågick ju under nästan hela hennes skoltid. Och när Ryssland för ett drygt år sedan invaderade Ukraina verkade det som om hennes oro för krig och elände i närområdet åter väcktes till liv. ”Det är otäckt det där med Ukraina”, konstaterade hon flera gånger.

Hon mindes också att det inte var så gott om flickkompisar i barndomen. Hon fick ofta leka med storebrors vänner och när hon började första klass i Slutarps småskola var de bara två flickor. Hon var en duktig elev och mycket intresserad av geografi. Bl a lärde hon lärde sig att rabbla Asiens alla 125 städer utantill, något hon uppmanades göra när skolinspektören kom på besök. Hon missade inte en enda stad, vilket givetvis gjorde henne väldigt stolt. Geografi-intresset var något som Ingrid bar med sig hela livet och kanske är det orsaken till att vi barn har fått en så stark reslust och upptäckaranda. Ingrid fick gå fortsättningskola sex veckor 1947, konfirmerades i Kinneveds kyrka samma sommar och följande vinter var hon bland de första eleverna att gå i det nybyggda skolköket i Kinnarps skola.

Som alla andra barn och ungdomar hjälpte Ingrid till på gården, både i hemmet och i jordbruket. Första jobbet utanför hemmet var på Risholmens torvmosse där hon kupade torv och tjänade ihop till en egen cykel. Därefter följde arbete först på ett väveri och sedan på en syfabrik i Slutarp. Då insåg hon dock att hon verkligen ville göra något annat i livet och inte ha ett så stillasittande arbete. Istället hamnade hon på Slutarps konditori och därefter Bergs konditori inne i Falköping där hon var kvar ända till hon gifte sig fem år senare. Arbetet inne i Falköping gav henne nog en bra skjuts i livet. Här fick hon en veckolön som var lika hög som hennes månadslön varit i Slutarp. Hon cyklade och åkte buss till stan om somrarna, men hyrde sig ett rum hos en jämgammal kompis resten av året.

I sin ungdom engagerade hon sig, som så många andra i Kinneved, i NTO. Här hade de mycket skoj med bl a revyer och festligheter. Här träffade hon Yngve som en kväll 1951 skjutsade henne hem på sin cykel. Det var väl då det sa ”klick”. Ingrid var stolt över att ha skaffat körkort tidigt. I juli 1954 körde hon upp. Yngve lånade då bil av sina föräldrar och de åkte till Oslo för att förlova sig. Bröllopet stod 9 juni 1956 med fest i Lillegården och flytt till Fröje där Yngves bror, svägerska och föräldrar också bodde. Ingrid dubbelarbetade med både hushåll och gårdssysslor. Två dagar innan första dottern Gunilla föddes satt hon på traktorn och ruskade en hel dag, mindes hon.

Lillasyster Marita föddes mitt i vintern 1960. Ett år senare gick flyttlasset till Klockaregården i Skörstorp. Ingrid berättade ofta hur väl mottagna de blev av alla vänliga Skörstorpsbor. Här engagerade hon sig i allt föreningsliv som fanns med syförening, CKF och hembygdsförening. Även på Klockaregården var Ingrid högst delaktig i jordbruket med bl a höhängning, tröskning och mjölkning. Ofta kom föräldrarna och svärföräldrarna till hjälp i hushållet och som barnvakt. Lillebror Conny föddes våren 1965. Allteftersom jordbruket moderniserades med tröska, självlastarvagn och fler traktorer samt mjölkkorna såldes av, så kunde Ingrid ägna mer tid åt det växande hushållet. Hon saftade, syltade, lagade mat, sydde kläder till alla barn och såg till att hushållskassan räckte till allt nödvändigt.

Ingrid har alltid haft ett gott hjärta och öppnat sitt hem för många som varit i behov av ett. 1958–59 tog familjen hand om Waltraud, en flicka från Braunschweig som behövde miljöombyte ett par somrar. Under tio somrar från 1969 kom Åsa från Skövde som sommartös. Något år hade hon med sig en kompis och ett annat år fick dessutom en tonåring från Varv bo i Klockaregården. Det här gjorde hon främst för den goda sakens skull, men det innebar även ett välkommet tillskott till hushållskassan – pengar som hemmafrun själv fick bestämma över. Att vara jordbrukare var ju i övrigt ingen lukrativ sysselsättning på 70-talet men Ingrid såg de här åren till att modernisera hemmet genom inköp av tvättmaskin, hushållsassistent, torktumlare osv. 1975 utökades familjen mer permanent då man valde att bli familjehem åt Mariana och Carina, som kom att stanna i familjen i många år. Ingrid delade med sig rikligt av sin kärlek, omsorg samt ordning och reda till alla dessa barn. Hon var en person med starkt rättvisepatos och har alltid velat behandla alla lika. Hon var mycket noga med att Mariana och Carina skulle känna sig lika välkomna i familjen som de egna barnen, och givetvis även ställa samma krav på att hjälpa till, göra nytta och ta livet på allvar.

När alla barnen till slut var utflugna behövdes nya sysslor. 1986 började hon städa på Mössebergs Kurort men det dröjde inte många dagar innan en personalbrist i köket innebar att hon därefter var kokerska med stort ansvar för kurortens matlagning. Hon stortrivdes verkligen under de här åren, både genom att få göra nytta i ett annat sammanhang än hemma på gården, få nya och egna vänner och vara uppskattad av både gäster och arbetskompisar. Inte minst för att hon här självständigt fick tjäna sina egna pengar. Det blev dock bara sju år i köket på kurorten innan artrosen hindrade henne för mycket i arbetet. Sjukdomen blev därefter värre. Mellan 2005 och 2012 bytte hon samtliga leder i knän och höfter samt stelopererade ryggen. Sämre cirkulation ledde på sikt till amputationer av både tår och till sist höger underben.

Trots alla dessa prövningar och krämpor behöll hon sitt goda humör och positiva inställning livet ut. I takt med att rörelseförmågan blev sämre, ökade säkert betydelsen av att hon begåvats med en exceptionellt skarp hjärna och oslagbart minne. I familjen har vi många gånger skämtat om henne som en ”levande datamaskin” – något som var till god nytta inom hennes stora intresse – släktforskning. Det började redan 1974 när hennes syssling från Minnesota, Donna Haines med familj, kom på besök. Det var början på en livslång vänskap och otaliga besök av mängder av olika släktingar i båda riktningarna. Sedan började hon släktforska på allvar och var en av initiativtagarna till bildandet av Släktföreningen Tunberg 1981 (Yngves släkt) och bidrog starkt till att det togs fram en omfattande släktbok som kunde presenteras fem år senare. Därefter var det hon som idogt och noggrant arbetade med kompletteringar och uppdateringar under alla år fram till 2022 då hon avslutade sina uppdrag i styrelsen. Ett annat mastodont-projekt som hon genomförde mer på egen hand var den 400 sidor tjocka Skörstorpsboken, där hon tog reda på och katalogiserade samtliga Skörstorpsbor i varje gård från 1700-talet fram till nu. Ett imponerande projekt som hon påbörjade med papper och penna men slutförde på dator i word – ett verktyg hon lärde sig bemästra på egen hand i 65-årsåldern.

I vuxen ålder fick Ingrid ändå användning för sina extra-ordinära geografikunskaper från skoltiden. Det blev många resor runt om i Sverige, Norden och Europa men även till såväl USA som Kina. En höjdpunkt var säkert resan till Thailand 1988 då dotter Gunilla fick med sig både mamma och svärmor på en spartansk ryggsäcksluff. Och sådan var hon, vår mamma Ingrid – nyfiken att se nya platser, aldrig rädd att använda moderna hjälpmedel, positiv, tvekade aldrig att följa med på kortare utflykter eller längre resor, ville gärna umgås med släkt och vänner och dessutom alltid vara till nytta på något sätt. Hon gillade att vara spindeln i nätet och samordna aktiviteter, njöt av att få tjänstgöra som det där levande uppslagsverket. Tålmodig och prövad av sina ledsjukdomar men ändå med en stark livsgnista bevarad fram till sista stund. Hon gladde sig t ex oerhört åt att det gått så bra för alla hennes nio barnbarn och fem barnbarnsbarn och att hon hann få reda på att ytterligare ett var på väg innan hon gick bort.

Vi kommer att sakna vår mamma. Hon dog lugnt och stilla efter en svår tarmoperation men med oss barn och ett barnbarn vid sängkanten. Hon lyssnade och deltog så gott hon kunde i våra samtal under flera timmar på sin dödsbädd och vi tröstade oss med det hon sagt flera gånger på senare tid: ”Nej, jag är inte rädd för att dö, men det är ju väldigt roligt att få leva”.

Vila i frid kära mamma! Hälsa pappa!

Dina barn

Begravningen

Den 10 augusti hölls begravningsgudstjänsten för
Ingrid Johansson – Ingrid i Skörstorp.
Skörstorps kyrka var fullsatt med hennes stora familj och många vänner.
Gott och väl halva vår styrelse var samlad för att ta farväl av
Ingrid och vi fick bli en del av en högtid fylld av
värdighet och andakt. Det är en musikalisk familj och 
gudstjänsten var inramad av sång och musik.
Gravsättning skedde på Skörstorps kyrkogård,
en rik gärd av blommor smyckade graven. Vila i frid!
                             ——
Efter gudstjänsten samlades vi till en så fin minnesstund
på Mössebergs kurort tillsammans med familjen.
 
 
 

Sorgebud

Ingrid Johansson, Ingrid i Skörstorp, avled den 15 juli i en
ålder av fyllda nittio år.
Ingrids betydelse för vår förening kan inte överskattas. Hon fanns med
i den grupp som bildade föreningen för fyrtio år sedan och hon har ingått i
i styrelsen ända fram till föregående höst Det är hon som har sett till att våra släktböcker
har uppdaterats och dessutom utforskat en helt obearbetad släktgren – Anders Nilsson Frisk.
Vi bevarar Ingrid och hennes stora gärning i ett ljust minne och låter våra varmaste tankar gå till
hennes nära och kära.

Åke Abrahamsson i juli 2023
Ordförande

Ingrid 90 år!

Inrid Johansson, Ingrid i Skörstorp, fyllde 90 år den 3 maj.

Ingrid var en av dem som bildade föreningen för fyrtio år sedan och hennes insatser för vår släktförening är enastående.

Att våra släktböcker har kommit till tryck är i långa stycken hennes förtjänst.

Hon har varit styrelsen trogen ända till förra höstens årsmöte, hela den långa tid som föreningen funnits.

Många har kommit och gått men Ingrid har troget varit med hela vägen.

Det är ingen tvekan om att Ingrid lämnar ett betydande tomrum efter sig i styrelsen.

Vi önskar Ingrid många goda år framåt. //Åke Abrahamsson

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Tillönskas alla i Tunbergsläkten.

Vid detta lag har de flesta fått årets julhälsning eller kommer att få de närmaste dagarna. Det är gott att vi kan klara att ge ut denna traditionsrika lilla skrift som funnits med sedan förra seklet. Kostnaderna är stora både både när det gäller tryck och framför allt portot. Eftersom vi inte har årliga medlemsavgiften är vi helt beroende av gåvor – stora som små. Kontakta Urban, alla uppgifter som en givare behöver finns dessutom i julhälsningen.

Vi hoppas på en sommarresa även 2023, även denna är en tradition. Vi minns ordförande Arne som ordnade resor över flera dagar. Nu handlar det om en dags resor till lite mer närbelägna resmål. Det är ett format som passar fint. Denna sommars resa lockade en full buss med resenärer, det är väl ett gott betyg som något!

I julhälsningen finns en betraktelse ”En stolt bondes vardag 2022”

Inför julen kan jag rekommendera en bok i samma ämne. Titeln är ”När farfar var ung” av Erik Andersson. Boken innehåller 115 sidor med berättelser om bondesamhället som det var en gång och om tider som flytt. Boken är välskriven och läsvärd både för den yngre såväl som den äldre publiken. Skriv in titel och författare i sökfältet på webbläsaren så kommer det upp mängder med information.

 

Ordförande Åke

 

Årsmöte och släktträff med Släktföreningen Tunberg på Åsle Tå söndagen den 4 september 2022

Ordförande Åke Abrahamsson hälsade alla varmt välkomna till Släktföreningen Tunbergs 40-årsjubileum.

Släktföreningen Tunberg bildades 17 maj 1981 av bland andra Dagny Johansson, Ingrid Johansson och Kent Hallin.

Ordförande Åke Abrahamsson läste dikten ”Sammel på thån” av John Liedholm.

54 medlemmar hade hörsammat inbjudan till årsmötet och släkträffen.

Efter årsmötet avtackades följande med blommor och applåder:

Ingrid Johansson, ledamot

Tore Danielsson, revisor

Gun-Britt Filipsson, revisor

Ersättare för Ingrid Johansson valdes Göte Gunnarsson, Skövde

Ersättare för Tore Danielsson valdes Conny Johansson, Skörstorp

Ersättare för Gun-Britt Filipsson valdes Ann-Britt Johansson, Falköping

Efter årsmötet intogs en god lunch med kaffe på maten.

Anders Modig, ordförande i Åsle-Mularp-Tiarps Hembygdsförening, berättade om människorna och livet på Tån.

Efter en trevlig och gemytlig samvaro avslutades eftermiddagen med kaffe och tårta.

 

Birgitta Renström

Sekreterare i Släktföreningen Tunberg